VAD MÅSTE DU FÖRSAKA FÖR ATT KUNNA SKRIVA?

18 mars 2019 

Det är få som har möjligheten att skriva på heltid. De flesta av oss gör det på sin fritid. Vi sitter helger, kvällar och nätter och kämpar med våra berättelser, eller så går vi upp tidigt på morgonen för att hinna skriva innan vi åker till jobbet. Många har hittat sätt att skriva under resan till jobbet - det har aldrig jag kunnat göra eftersom jag är så åksjuk. Tänka ut nästa kapitel kan jag dock göra på bussen. 

Oavsett när vi väljer att skriva måste vi försaka något. 

Min svärmor tyckte jag var hemskt osocial när jag hellre satt och skrev på min bok än umgicks med makens alla släktingar och det ligger naturligtvis något i det. Samtidigt var det ju inte mig de kom för att träffa - det har jag svårt att tro, ingift som jag är. Jag tryckte upp tio exemplar av boken och gav den ena till min svärmor när hon fyllde år och numera får jag skriva hur mycket jag vill. 

TV:n är en klassiker. Hur många här hinner titta på tv? Jag gör det sällan, men veckans höjdpunkt är just nu The Curse of Oak Island på History Channel. Det är typ så mycket tv som jag hinner titta på. 

En annan sak jag försakar är städningen. Ja, ni hörde rätt - detta lördagsnöje som jag ägnade mig åt år ut och år in har jag nu släppt nästan helt. Jag bestämde mig för att bli den som "hjälper till" hemma, för det hör man ju hela tiden - att det är viktigt att ALLA hjälper till.

Så numera städar ingen. 

Det verkar dock inte gå någon nöd på familjen. Min make tycker jag är mycket trevligare nu för jag gnäller ju inte längre på att han inte städar.

Min dotters klasskamrater älskar att vara hemma hos oss och svaret fick jag i höstas när en nioårig flicka utbrast (till min dotter, jag råkade bara befinna mig i närheten):

Jag älskar att vara hemma hos dig. Din mamma lagar alltid så god mat (färdiglagade pannkakor som man värmer i mikron - ännu en sådan där förenkling av tillvaron som gör att jag hinner skriva mer), man får alltid glass efter maten och det är alltid stökigt här.

Katterna däremot har svårt att få plats på skrivbordet och roar sig med att putta ned alla papper på golvet.

Så i dag bjuder jag på en bild från familjens arbetsrum ... Alltid kan jag väl inspirerara någon.

Kram Pia