PIAS SKRIVTIPS: POPULÄRLITTERATUR VERSUS FINLITTERATUR?

23 oktober 2016 

Nyss hemkommen från Skriv2016 måste jag dela med mig av en alla de saker jag lärt mig under konferensen. Nämligen vad som skilljer populärlitteratur från finlitteratur.

Det är inte mina ord, utan Jan Arnalds. Han är betydligt mer kompetent att uttala sig om dessa saker än vad jag är eftersom han rör sig i såväl finlitteraturens salonger som i populärlitteraturens salar.
 

Jan Arnald eller Arne Dahl

Jan Arnald på Skriv2016

Jan Arnald är författaren och litteraturkritikern som ville ta in finlitteraturen i deckargenren. Han ville visa att det går att skriva deckare med karaktärer som inte är platta. Så skapade han pseudonymen Arne Dahl och skrev flera prisbelönta deckare.

Jag har faktiskt gått på kurs hos honom en gång för väldigt många år sedan i tron att jag skulle träffa min favoritförfattare Roald Dahl. Besvikelsen var stor och jag var inte så peppad att gå en kurs om hur man skriver deckare. Det var naturligtvis ett stort misstag att jag inte tog tillvara på den kunskap Jan Arnald hade att erbjuda, men på den tiden skrev jag inte aktivt.

Dock minns jag att det var en kul kurs. Och så minns jag att Jan Arnald läste en av sina noveller där 400.000 kr i 1000-lappar vällde ut ur en portfölj. Då påpekade en av deltagarna att 400.000 kr i 1000-lappar inte är mer än fyra sedelbuntar, vilket knappast fyller en hel portfölj. Jan Arnalds förvånade min sitter för alltid inpräntad på min näthinna.

Det hade ju varit bättre om jag mindes något annat från kursen än just denna anekdot. :)

Men nu var det ju inte om det jag skulle prata om utan om populärllitteratur versus finlitteratur.
 

Vad skiljer populärlitteratur mot finlitteratur?

Slutet skiljer mellan populärlitteratur och finlitteratur, sa Jan Arnald på Skriv2016 och jämförde med en deckare. I en deckare sker det alltid någon form av upplösning. Det är få deckare där slutet flyter ut i något obestämbart luddigt. Läsarna har större krav än så - de vill ha closure.

Och sedan sa Jan Arnald något som verkligen fick mig att spetsa öronen:

Tyvärr har det blivit så bland finlitteraturens generaler att finns det ett slut i en bok så är det likställt med något dåligt.
 
Och det är tack vare detta uttalande som jag skriver det här blogginlägget.

Själv har jag aldrig förstått mig på den här uppdelningen i populärlitteratur och finlitteratur. Det finns bra och dåliga böcker, men inte katten finns det något som jag skulle vilja säga är "finare" än andra.
 
Själv gör jag kopplingen mellan det Jan Arnald sa och det jag skrivit om i olika strukturmodeller.
 
I den klassiska strukturmodellen så bygger boken på att det finns en handling. Och handlingen får du om bokens protagonist har ett mål som hen försöker nå. Boken slutar med en upplösning där läsarna får svar på frågan om hen lyckades nå sitt mål eller inte.

Det är så de flesta läsare vill ha det varför böcker som har den här uppbyggnaden säljer bättre. Det överensstämmer alltså med begreppet populärlitteratur - litteratur som är populär bland läsarna.
 
I slice of slice-strukturen har man ingen handling utan berättelsen bygger på en rad scener som staplas på varandra utan någon till synes egentlig ordning. Med andra ord finns inte heller något tydligt slut. Det kan vara sådär obestämt luddigt som Jan Arnald säger att finlitteraturens generaler vill ha. 
 
Nu tror jag ju inte jag att det är slutet i sig som gör att finlitteraturens generaler förespråkar denna typ av litteratur, utan konceptet som sådant. Det kräver nämligen mer av läsarna när det inte finns någon tydlig handling. Istället läggs vikten på karaktärerna, relationerna och att man utforskar ett ämne på djupet.

Är man ute efter en tydlig handling ter sig dessa böcker flummiga. Därför går de sällan hem hos den stora massan. Men är man en van läsare kan det bli väldigt givande att ge sig hän åt det mänskliga psykets inre virrgångar. Om man är lagd åt det hållet, vill säga.

Och om det är en bra bok. ;)
 
Det finns ju bra och dåliga böcker som följer så väl den klassiska strukturen som slice of life-strukturen.
 

Finns det drag av lathet hos finlitterära författare?

Ja, det finns en mer hantverksmässig del i en deckare, tyckte Jan Arnald. Många författare vill ha frihet. Den absoluta friheten skapar sällan bra litteratur - det behövs något mer.
 
Och det där med frihet hörde jag även från en annan föreläsning på Skriv2016-konferensen. Danny Alegi sa nämligen:

Have structure, but be free. The more structure you have, the more freedom you will have. Embrace the paradox.
 
Danny menade att har du en struktur så kan du vila i tryggheten vart du ska och sedan är du fri att skriva på. Det ger dig mycket mer frihet än om du börjar skriva utan en aning om vart du ska ta vägen.

Jag håller med, även om jag tror att varje person måste hitta sitt eget sätt att skriva. Dock är det aldrig fel att prova nya vägar. Läs gärna mitt blogginlägg Vilken typ är du?
 

Finns det ett förakt mot populärlitteratur?

I Svenska Akademien finns ett deckarförakt, fortsatte Jan Arnald. Det finns en övertygelse att når man rätt många läsare så är något i grunden fel.

Han rör ju sig i Svenska Akademiens salonger så han borde veta vad han talar om. Jan Arnald själv tycker däremot att det är viktigt att nå läsarna. Och jag håller med.
 
Att skriva en bok som når en stor läsekrets är faktiskt ingenting man knåpar ihop på en kafferast. Det kräver enormt mycket arbete och kunskap om skrivandet. Därför tycker inte jag att man ska se ned på populärlitteraturen.

Och trots att slice of life-strukturen har sina egna utmaningar för att boken ska bli bra, så kanske det ligger något i Jan Arnalds påstående att de som skriver finlitteratur är lite lata. I varje fall om de valt bort all form av struktur bara för att de anser att deras konstnärliga frihet skadas av för mycket kunskap. Men samtidigt tror inte jag att man kan skriva en riktigt bra bok om man är lat.
 
Jag håller med Danny Alegi om att struktur skapar frihet, den begränsar inte. Det är nämligen svårt att bryta mot konventionen och vara nyskapande om man inte vet vad man bryter mot.
 

Varför anses finlitteraturen vara bättre?

I andra länder är det här med finlitteratur inte samma grej. Nobelpriset gör att vi byggt upp ett elfenbenstorn av finlitteratur i Sverige som skapat en mur mellan populärlitteraturen och finlitteraturen, avslutade Jan Arnald.

Men så skrattade han och sa att det här med att Bob Dylan fått nobelpriset i litteratur rört om i grytan. Kanske blåser det nya vindar i elfenbenstornet?
 
Ja, jag håller med. Det är positivt att Bob Dylan fick priset. Han om någon skriver ju populärlitteratur i den bemärkelsen att hans låttexter är populära. Kanske vi en dag äntligen slutar dela upp böcker i populär- kontra finlitteratur. 

Kram Pia